Det värsta som hänt?

Jag måste bara skriva en sak om den här snyft tragedin som skakat Sverige nu ett par dagar. Noshörningen Nelson (Einar) …snyft. Han har blivit mördad. Jag har aldrig hört talas om honom tidigare men han måste ju betytt så så mycket för hela svenska folket med tanke på den publicitet mordet genererat.

Löfven uttalade sig om mordet och sa att ”Det är tragiskt att ett människoliv släcks och det är ännu ett liv som släckts och det är tragiskt släckt”. Profound. Jag grät när jag hörde Löfvens poetiska underfundiga visdomsord. ”Ett liv har släckts”. Ni kanske tycker det är klichéartat och lite cringe att gamla gubben Stefan står och berömmer en död rappare som sjungit om att popp a cap in a fools ass osv. Nejdå. Nej, det är inte alls cringe när Löfven har en presskonferens för att uttala sig om ett random mord på en vit gangstarappare inte – han är så folklig och go. Jag är säker på att Löfven brukade lyssna mycket på Einars gangsta rap också så förstår att detta dödsfall drabbade honom extra hårt. Einar var verkligen en bra förebild. Rappeti hoppeti jabba dabba di you see?

Du det här är värre än baltutlämningen det är värre än när socialdemokraterna var ok med att instifta rasbiologiskt institut. Snyft har var bara 19 år. I got things in my ass older than that. Vi får se om jag kommer tillbaka och skriver här igen, allt känns så meningslöst nu när Einar inte finns här längre. ”Einar” låter som en karaktär i en Stefan och Krister-buskis by the way. Och då menar jag Stefan Löfven och Ulf Kristersson som faktiskt ska ut på folkparksturné nästa sommar med en nyskriven fars. Den ska handla om gängkrig och hur det drabbar privilegierade vita hammarby sjöstads-ungar. Det här var det värsta som hänt den här veckan. Jag pruttar ganska mycket och så har jag ont i buken. Vila i friiid Habibi.

Alla älskade Einar men vi visste bara inte om det. Nu är det för sent.